Mimzy...

Lazergame. Oh yeah. Mot Maria och David och folk och jag ska satsa allt och vinna allt och byta mitt 360 mot en wii och vinna Super Mario och Zelda. Mimzyyy.

Vi såg The Last Mimzy. Och regnet föll på taket.

Sen blev det morgon.
Vi fick titta på en minnesfilm om Rut, min mammas faster. Som jag egentligen inte känner men det var fina bilder och passande musik. Och jag började tänka på mamma, att hon kommer att dö och att hon vill att jag ska spela "beautiful day" på hennes begravning. Jag blev ledsen för en kort stund, sen bytta jag snabbt kanal. zaaapp. Jag har den förmågan, om en film blir för sorglig börjar jag fundera på ljussättningen, manus och så vidare. Men sista året så har jag kommit på att man får mer utav det om man släpper taget ibland. Man behöver inte visa sig så stark hela tiden. Man måste få känna sympati för det älskade paret som skiljs åt av döden. Det kan jag göra. Nu för tiden kan jag det.
Vad som är mindre bra är att han verkar väldigt fotbollsintresserad, men det ska bli kul.

Say hello to David!