Och jag vaknade av solskenet. Ett gult, skarpt och varmt ljus som letade sig igenom min stängda persienn, samtidigt började mitt hjärta slå snabbare och jag ville inte vakna. Det går för snabbt. Tänkte jag. Ge mig mer tid. Vad har jag gett mig in på?
Sen ringde jag mamma. Hon kommer ikväll. Då kändes det plötsligt lite bättre men jag har kvar nervositeten ändå. Mitt största äventyr hittills närmar sig...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar