Det går genom tiden en säregen fläkt,
en sjukdom som allmänt benämnes jäkt.
Och bannlyst är stunden av ro och av frid.
Man hör bara ständigt: Jag har inte tid.
Du äger kanhända en sjuklig vän,
det sista besöket var länge sen.
Du säger en ursäkt, blir öm och blid
men tröstar dig med: Jag har inte tid!
Kanske har du en mor som är gammal nu,
vars enda ljuspunkt i livet är du.
Att glömma henne, är du på glid?
Ditt samvete kvävs med : Jag har inte tid.
Så lever du livet i stora drag,
hur skall jag hinna allting idag?
Jäktet förvandlar ditt liv till en strid.
Din slogan har blivit: Jag har inte tid!
Men när du har levat ditt antal år,
när döden på tröskeln väntande står,
när man dig kallar från livets id,
skall du så svara: Jag har inte tid...
en dikt av Torsten Palmqvist
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar