söndag 9 december 2007

Surprise Surprise



Guldkompassen var inte särskillt bra. Den hade stora brister inom manus, casting och logik. Det jag störde mig mest på var att jag aldrig under hela filmen befann mig i filmen. Jag satt hela tiden i biosalongen och tittade på en skärm och brydde mig inte nämnvärt om karaktärerna eller storyn. Och hur kan de vara så dumma att de låter Ian McKellen göra rösten till en isbjörn? Hans röst är så pass egen att jag på en gång tänke "Gandalf är en isbjörn!" och inte blir det bättre när isbjörnen ska gå över en tunn bro av is alá Moria. Sen led filmen lite utav Van Helsingeffekten. Låt mig förklara...

Barnen är omringade av onda kossaker med svärd, den lilla hjälteflickan går orädd längst fram, leder barnen mot ondingarna och ser allmänt uppkäftig ut, helt obeväpnad, säger nått i stil med "come on then" och just när ondingarna attackerar dyker Gandalf (i isbjörnsform) upp ur snön och räddar alla. Ehm. Gömde han sig under snön eller var han bara utklädd till en 12-årig pojke?

Nåja (fortfarande bra ord), filmen har faktiskt några styrkor också. Designen på världen, byggnaderna och fordonen är toppklass och ser underbara ut. Häpnadsväckande snyggt, och en stel men underbart snygg Kidman lyckas i öppningsscenen fånga mitt intresse. Snart övergår dock förväntingarna till gäspningar. Kidman gör vad hon kan av manuset men inte ens min favoritskådis kan rädda en film som faller på så många andra punkter.

Se istället Hairspray (såg den nyss), den är en riktig hjärtevärmare!

2 kommentarer:

Matilda sa...

Jag tycker att Guldkompassen är jättebra! Boken är ännu bättre, så läs den!

Anonym sa...

Guldkompassen handlar om ett budskap. Samhällskritik.